Ultrabitch

Då jag en månad tidigare hade fått en muskelbristning i vaden försvann chanserna till en bra tid. Så jag valde att göra nåt kul av loppet detta år. Sprang med Annica som sprang sitt första lopp. Det var underbart att vara i bra form o bara jogga runt banan. Njuta av loppet, publiken o stämningen.
Kände mig aldrig varken andfådd, trött eller svett, så det var som en skön långpromenad.
Annica tycke inte riktigt detsamma. Efter 15 km var hon rejält sliten o de sista 3 km ville hon börja promenera. Men det blev inget med det, för med en massa peppning så höll jag henne iaf joggandes ända in i mål.

Vid ett tillfälle löd diskussionen mellan oss så här:
A: -Jag dör!
L: - Nej, du dör inte.
A: - Jo, jag dör o dör jag är det ditt fel!!

Roligt var detta lopp iaf.