GöteborgsVarvet 2010
Lång vecka innan, sovit dåligt, mycket farande med barnen. Dagen innan åt o drack jag dessutom dåligt. "Anti-uppladdning" kan man nog säga. Inte blev det bättre av att jag inte sprungit på 1,5 vecka p.g.a. kramp i vaden. Denna blev dock bättre efter akupressur på mässan på torsdagen. Trodde inte jag skulle kunna springa alls då jag misstänkte bristning. Så det var tur det bara var kramp.
Vaknade strax efter 8 på lördagen. Käkade omelett som vanligt.
Åkte med tåget vid 10. Hoppades jag skulle träffa nån löparkompis på tåget, men det var förvånansvärt lite folk. Satt o lyssnade på Kentas "Just idag är jag stark" om o om igen o försökte memorera texten. Försökte även pränta in ett mantra i huvudet "Jag kan, ligg på, VÅGA" då jag har seriösa problem med den mentala biten på tävling.
Iväg till mötesplatsen för Jogg, men ingen där än, så jag gick upp till mässan. Snackade lite med Niklas, Krister o lite andra löparkompisar. O så träffade jag Bengt! Glad jag blev, så länge sen. O vad roligt att han skulle springa nåt så "kort" som GV.
När jag gick tillbaka till mötesplatsen hade Martin o Claes kommit dit med. Jag käkade lite, tjötade massor o laddade där i solen. Underbart väder, men VARMT så vi höll oss i skuggan. Sen dök Marie upp o vi fortsatte prata mer löpning, med lite mer kvinnliga infallsvinklar också.
Sen var det dags för massage, så jag gick till Adidastältet o fick den biten avklarad. Fick även en flaska vatten till, det behövdes.
Äntligen dags för uppvärmning som började med en kisspaus bakom/brevid ett träd, ingen idé att vara pryd. Såg nog roligt ut, för det var ytterligare en tjej som anlöt sig, så där satt vi tre rumpor på rad.
Sen tog jag o Bodil oss en liten lugn tur upp i skogen, ner igen, några varv på grusplan. Efter detta skiljdes vi åt o jag kilade på toa igen, för säkerhets skull. Sen tillbaka till väskan o lämnade mobilen. Tog det hur lugnt som helst, min klocka var bara 14:34 o jag skulle starta 14:37 o tänkte ställa mig sist. I samma ögonblick hör jag i högtalarna:
-Pang!! Då har starten gått för startgrupp 8!
Hoppsan! Kanske dags att ge mig in i min startgupp. Hör Bodil ropa på mig o hoppar över staketet till henne.
Vi promenerar lite sakta framåt o jag känner att ena skon är dåligt knuten. Knyter om den, men det blir för hårt.
Stannar igen, knyter o känner nåt som dras över rumpan på mig. Tittar upp o ser att startgruppen bakom hunnit ikapp. Det var repet jag kände drogs över mig. Dags att sätta lite fart. Springer fram en bit o knyter om skon en sista gång. Äntligen bra.
Jag o Bodil avvaktar lite till o sen när det ser glest ut framför oss ger vi oss iväg.
Jag har ingen GPS-klocka så Bodil håller tempot. Vi snittar på 5:19 de första kilometrarna. Sen har jag ingen koll på snittider eftersom Bodil släppte. Jag försökte spana efter henne, men insåg efter en stund att hon måste ha släppt av på tempot. Det var dessutom så mycket folk att man bara såg en massa människor.
När jag passerar strax innan Mariaplan så hör jag bara nån vråla arg brevid mig o ser nåt komma snabbt emot mig. Det var en gammal alkis som var riktigt arg på alla människor o kom kutande med sin cykel rakt in i klungan. Det var med nöd o näppe jag hann undan o slapp bli påkörd, men pulsen gick ordentligt.
Sen var det bara att mata på. Löpningen kändes bra, men jag var tvungen att stanna o drick en hel mugg vid varje kontroll. Uppför Älvsborgsbron hade jag bestämt mig för att ta det rikitgt lugn o la mig i rygg på några killar så jag inte skulle driva på för mycket. Vi sprang ändå om en massa även om det kändes som jag kröp fram. Det fläktade gött uppe på bron o allt kändes fint. Nerför gick jag låg jag på o lät benen bara rulla utan större ansträngning.
Sen sprang vi ner i Eriksberg o här kändes som att luften stod still o man sprang i en ugn. Det var bara så fruktansvärt varmt o jag kände fort att jag blev hemskt törstig. Jag fortsatte stanna vid varje kontroll o drack minst en mugg med vatten o även lite sportdryck. Käkade GT-tabletter oftare än planerat, men det kändes inte som att nåt hjälpte. En bit innan Götaälvbron kändes det som att jag började få feber, huvudet gjorde ont, konstant törstig, kläderna brände på kroppen, jag började känna mig yr o illamående o det kändes inte som att benen lydde längre. Så jag fick börja gå. Gick uppför hela bron o sen började jag jogga lite lätt, men kroppen vill inte.
Försökte nynna "Just idag är jag stark" o kämpa emot utmattningen, men det var svårt.
Nånstans efter Nordstan stod det en med dusch, sprang genom den o kände att kroppen vaknade till igen av svalkan. Vräkte i mig massor med vatten, sportdryck o GT. En iskall dusch till, där jag blev genomdränkt med vatten o kände mig mer normaltempererad. Äntligen kunde jag börja trycka på igen. Jag kände mig konstigt uttröttad o ont i huvudet, men nu svarade iaf kroppen o jag kunde springa igen. 1:50 var ju kört, men under 2 timmar var inom räckhåll. Så jag låg på så mycket jag vågade o efter 19 km körde jag max det jag hade kvar. Men minutrarna rann iväg. Efter sista uppförsbacken spurtade jag så gott det gick, kollade klockan o insåg att det skulle bli tajt. Jag sprang för allt jag var värd, men det var en massa trötta människor framför mig o närmast omöjligt att springa om.
Trodde/hoppades att jag klarat mig med några sekunder, men marginalerna var inte på min sida denna dag.
Tiden blev 2:00:01
Tankar efteråt:
Aldrig har jag känt mig så utmattad efter ett lopp. Tog över ett dygn innan det kändes som att kroppstemperaturen stabiliserats igen. O dagen efter var jag väldigt känslig för värme. Undrar om jag inte fick lätt värmeslag?
Jag har sprungit många lopp, en bra bit över 30 stycken, men ALDRIG har jag sett nåt liknande som det jag såg idag. De sista 5 km låg det folk som hade kollapsat ÖVERALLT! Det var helt surrealistiskt att se den ena efter den andra. På flera ställen låg det flera stycken på samma ställe. Galet! Visst har det varit varmare lopp, men det som jag tror knäckte de flesta o så även mig var den långa kalla vintern o att det snabbt blev varmt. Man har helt enkelt inte hunnit vänja sig vid värmen.
Innan start drack jag över 2 liter vätska, under loppet över 2,5 liter o ändå kändes det som att jag drack för lite.
Vaknade strax efter 8 på lördagen. Käkade omelett som vanligt.
Åkte med tåget vid 10. Hoppades jag skulle träffa nån löparkompis på tåget, men det var förvånansvärt lite folk. Satt o lyssnade på Kentas "Just idag är jag stark" om o om igen o försökte memorera texten. Försökte även pränta in ett mantra i huvudet "Jag kan, ligg på, VÅGA" då jag har seriösa problem med den mentala biten på tävling.
Iväg till mötesplatsen för Jogg, men ingen där än, så jag gick upp till mässan. Snackade lite med Niklas, Krister o lite andra löparkompisar. O så träffade jag Bengt! Glad jag blev, så länge sen. O vad roligt att han skulle springa nåt så "kort" som GV.
När jag gick tillbaka till mötesplatsen hade Martin o Claes kommit dit med. Jag käkade lite, tjötade massor o laddade där i solen. Underbart väder, men VARMT så vi höll oss i skuggan. Sen dök Marie upp o vi fortsatte prata mer löpning, med lite mer kvinnliga infallsvinklar också.
Sen var det dags för massage, så jag gick till Adidastältet o fick den biten avklarad. Fick även en flaska vatten till, det behövdes.
Äntligen dags för uppvärmning som började med en kisspaus bakom/brevid ett träd, ingen idé att vara pryd. Såg nog roligt ut, för det var ytterligare en tjej som anlöt sig, så där satt vi tre rumpor på rad.
Sen tog jag o Bodil oss en liten lugn tur upp i skogen, ner igen, några varv på grusplan. Efter detta skiljdes vi åt o jag kilade på toa igen, för säkerhets skull. Sen tillbaka till väskan o lämnade mobilen. Tog det hur lugnt som helst, min klocka var bara 14:34 o jag skulle starta 14:37 o tänkte ställa mig sist. I samma ögonblick hör jag i högtalarna:
-Pang!! Då har starten gått för startgrupp 8!
Hoppsan! Kanske dags att ge mig in i min startgupp. Hör Bodil ropa på mig o hoppar över staketet till henne.
Vi promenerar lite sakta framåt o jag känner att ena skon är dåligt knuten. Knyter om den, men det blir för hårt.
Stannar igen, knyter o känner nåt som dras över rumpan på mig. Tittar upp o ser att startgruppen bakom hunnit ikapp. Det var repet jag kände drogs över mig. Dags att sätta lite fart. Springer fram en bit o knyter om skon en sista gång. Äntligen bra.
Jag o Bodil avvaktar lite till o sen när det ser glest ut framför oss ger vi oss iväg.
Jag har ingen GPS-klocka så Bodil håller tempot. Vi snittar på 5:19 de första kilometrarna. Sen har jag ingen koll på snittider eftersom Bodil släppte. Jag försökte spana efter henne, men insåg efter en stund att hon måste ha släppt av på tempot. Det var dessutom så mycket folk att man bara såg en massa människor.
När jag passerar strax innan Mariaplan så hör jag bara nån vråla arg brevid mig o ser nåt komma snabbt emot mig. Det var en gammal alkis som var riktigt arg på alla människor o kom kutande med sin cykel rakt in i klungan. Det var med nöd o näppe jag hann undan o slapp bli påkörd, men pulsen gick ordentligt.
Sen var det bara att mata på. Löpningen kändes bra, men jag var tvungen att stanna o drick en hel mugg vid varje kontroll. Uppför Älvsborgsbron hade jag bestämt mig för att ta det rikitgt lugn o la mig i rygg på några killar så jag inte skulle driva på för mycket. Vi sprang ändå om en massa även om det kändes som jag kröp fram. Det fläktade gött uppe på bron o allt kändes fint. Nerför gick jag låg jag på o lät benen bara rulla utan större ansträngning.
Sen sprang vi ner i Eriksberg o här kändes som att luften stod still o man sprang i en ugn. Det var bara så fruktansvärt varmt o jag kände fort att jag blev hemskt törstig. Jag fortsatte stanna vid varje kontroll o drack minst en mugg med vatten o även lite sportdryck. Käkade GT-tabletter oftare än planerat, men det kändes inte som att nåt hjälpte. En bit innan Götaälvbron kändes det som att jag började få feber, huvudet gjorde ont, konstant törstig, kläderna brände på kroppen, jag började känna mig yr o illamående o det kändes inte som att benen lydde längre. Så jag fick börja gå. Gick uppför hela bron o sen började jag jogga lite lätt, men kroppen vill inte.
Försökte nynna "Just idag är jag stark" o kämpa emot utmattningen, men det var svårt.
Nånstans efter Nordstan stod det en med dusch, sprang genom den o kände att kroppen vaknade till igen av svalkan. Vräkte i mig massor med vatten, sportdryck o GT. En iskall dusch till, där jag blev genomdränkt med vatten o kände mig mer normaltempererad. Äntligen kunde jag börja trycka på igen. Jag kände mig konstigt uttröttad o ont i huvudet, men nu svarade iaf kroppen o jag kunde springa igen. 1:50 var ju kört, men under 2 timmar var inom räckhåll. Så jag låg på så mycket jag vågade o efter 19 km körde jag max det jag hade kvar. Men minutrarna rann iväg. Efter sista uppförsbacken spurtade jag så gott det gick, kollade klockan o insåg att det skulle bli tajt. Jag sprang för allt jag var värd, men det var en massa trötta människor framför mig o närmast omöjligt att springa om.
Trodde/hoppades att jag klarat mig med några sekunder, men marginalerna var inte på min sida denna dag.
Tiden blev 2:00:01
Tankar efteråt:
Aldrig har jag känt mig så utmattad efter ett lopp. Tog över ett dygn innan det kändes som att kroppstemperaturen stabiliserats igen. O dagen efter var jag väldigt känslig för värme. Undrar om jag inte fick lätt värmeslag?
Jag har sprungit många lopp, en bra bit över 30 stycken, men ALDRIG har jag sett nåt liknande som det jag såg idag. De sista 5 km låg det folk som hade kollapsat ÖVERALLT! Det var helt surrealistiskt att se den ena efter den andra. På flera ställen låg det flera stycken på samma ställe. Galet! Visst har det varit varmare lopp, men det som jag tror knäckte de flesta o så även mig var den långa kalla vintern o att det snabbt blev varmt. Man har helt enkelt inte hunnit vänja sig vid värmen.
Innan start drack jag över 2 liter vätska, under loppet över 2,5 liter o ändå kändes det som att jag drack för lite.
Kommentarer
Trackback
