Löpare sen 1981
Redan när jag var 6 år var jag med pappa ute i slingan första gången. Jag minns att det var en kväll på hösten, det var mörkt ute o vi var på en helt vanlig motionslinga med elljus i Nässjö. Pappa sprang lite lopp när vi var små o jag minns även att han ibland sprang till vår sommarstuga när vi åkte dit. Så man kan väl säga att jag är uppvuxen med löpning i blodet.
Under min uppväxt var jag i skolan en av de bästa i redskapsgymnastik o friidrott. Jag slog t.o.m. de flesta av killarna i friidrotten. Tyvärr har jag aldrig rikitgt satsat på min träning. Jag har alltid tränat o sprungit, men det har aldrig varit speciellt målinriktat eller organiserat.
1994 sprang jag mitt första GöteborgsVarv. Jag hade inte en aning om va jag gav mig in på. Mitt längsta träningspass var på en 8 km o jag sprang sällan mer är 3-5 km när jag tränade. Helt sjukt vad jobbigt det var. Jag gick ut för hårt i början, så vi 16 km var jag helt slut. Jag fick stanna var 100:e meter för att stretcha för att överhuvudtaget orka gå i mål.
Sen så har jag sprungit mycket genom åren, men mest bara för att det är skönt o träningen har varit sporadisk.
2008 födde jag mitt fjärde barn. Redan efter en vecka kände jag att nåt hade hänt i kroppen o jag började lite försiktigt småjogga. 3,5 vecka efter förlossningen började jag löpträna igen.Sakta men säkert började konditionen bättras.
2009 började jag känna mig mer målinriktad, löpningen gick bättre o tiderna började krypa ner. Började slå personbästa på lopp.
2010 har jag börjat träna ännu mer målinriktat o känner att jag är på väg mot att bli bättre o bättre. Tiden får utvisa hur bra jag kan bli ;-)
Under min uppväxt var jag i skolan en av de bästa i redskapsgymnastik o friidrott. Jag slog t.o.m. de flesta av killarna i friidrotten. Tyvärr har jag aldrig rikitgt satsat på min träning. Jag har alltid tränat o sprungit, men det har aldrig varit speciellt målinriktat eller organiserat.
1994 sprang jag mitt första GöteborgsVarv. Jag hade inte en aning om va jag gav mig in på. Mitt längsta träningspass var på en 8 km o jag sprang sällan mer är 3-5 km när jag tränade. Helt sjukt vad jobbigt det var. Jag gick ut för hårt i början, så vi 16 km var jag helt slut. Jag fick stanna var 100:e meter för att stretcha för att överhuvudtaget orka gå i mål.
Sen så har jag sprungit mycket genom åren, men mest bara för att det är skönt o träningen har varit sporadisk.
2008 födde jag mitt fjärde barn. Redan efter en vecka kände jag att nåt hade hänt i kroppen o jag började lite försiktigt småjogga. 3,5 vecka efter förlossningen började jag löpträna igen.Sakta men säkert började konditionen bättras.
2009 började jag känna mig mer målinriktad, löpningen gick bättre o tiderna började krypa ner. Började slå personbästa på lopp.
2010 har jag börjat träna ännu mer målinriktat o känner att jag är på väg mot att bli bättre o bättre. Tiden får utvisa hur bra jag kan bli ;-)
