Ultrabitch

När klockan ringde ilsket 5:20 fattade jag ingenting o jag kände mig så galet trött. Varför gör jag detta???
Hoppade upp ur sängen, på med löparkläderna o slängde i mig en liten macka o ett glas o´boy.

Intervall 1
Jag, Martin, Martin o Börje (som anslutit från Skogshjortarna) drog i väg kl. 5:58 i mörker, regn o lätt vind.
Kroppen kändes trött, ändå var det svårt att hålla nere tempot. Målet var att ligga runt 6 min-tempo o det krävdes en hel del kollande på klockan för att inte driva upp tempot för mycket.
Förutom enstaka hundägare o  förvånade cyklister så var vi ensamma ute på vägarna. Lugn, skönt o mörkt.
Nu ska man bara göra detta 7ggr till.......

Tid 1:00:20

Intervall 2

Nu anslöt David och Marie också. Vi startade lugnt tempo även denna gång, men allt eftersom km rann iväg kände jag att jag drog upp tempot o vi landade på ungefär 5:45-tempo vilket kändes alldeles lagom. Det flöt på bra o kändes fint hela vägen.

Tid 58:43

Intervall 3



Jag, Marie, David, Martin, Börje, Madeleine körde denna omgång.
Körde första 6,5 ihop med Marie i lugnare tempo, men sen började det gå lite för långsamt o jag drog ifrån o betade mig sakta ikapp de andra i gruppen. Vi skulle försöka komma under timmen denna intervall med och fick ligga i ganska hårt sista biten för att klara det. En underbar runda blev det iaf nu, första milen för dagens som inte var i spöregn.

Tid 59:50

Intervall 4



Jag, David, Martin, Börje o Madeleine.


Då vi passerade familjen Olssons gata fick vi glada hejarop av Axel o Tyra som dessutom gjort ett fint plakat. Så glad jag blev och alla blev verkligen peppade av denna lilla gulliga hejaklack!

Redan efter 1 km fick jag precis samma sorts magkramper som på Lapland Ultra. Jag tänkte att det var kört nu, jag fick så ont att jag jag trodde det var kört att fortsätta. Trots det hängde jag i o bet ihop trots smärtan, men valde att lägga mig i ett lugnare tempo med David. Efter en stund släppte smärtan, men jag hade blivit rejält skrämd så jag fortsatte ta det lugnt o höll ihop med David. Tog det som uppgift att se till att han orkade runt istället för att själv få en bra tid. Vi lunkade på o det kändes som mycket lätt löpning. Sista km stötte vi dessutom på Krister som slog följe en bit. Det kändes kul o peppande!

Tid 1:01:14

Intervall 5



Jag gick o la mig en stund innan femte intervallen, var så skönt att krypa ner i en varm säng o värma upp sig ordentligt. Somnade 10 min innan Michael kom o sa till mig att det är dags att dra på mig de härligt stinkande löparkläderna igen. Det var helt galet jobbigt att ta mig ur sängen, ville INTE!!



Nu var det bara jag och Martin kvar av Alingsåsarna o det var mörkt, kallt o regnigt ute. Det var såååååå tungt att få benen att börja springa igen o jag var orolig för min mage.
Även denna vända fick vi njuta av världens gulligast heja-klack!! Vilka underbara vänner med barn vi har!!

Efter en km började kroppen bli lite mjukare igen o jag började rulla på i rygg på Martin, men när vi började komma upp i tempo fick jag känningar i magen så jag sa till Martin att jag kör mitt tempo så han drog iväg. Kändes helt ok fram till Nolhaga där jag sprang in på slingan genom skogsdungen. Jag kände mig trött o det var hemskt obehagligt att vara där ensam i beckmörker!
Min tanke nu var:- NU börjar loppet!! Hur ska jag orka komma igång en gång till?? Eller tre??

När jag kom ut ur Nolhaga, med drygt 2 km kvar, var det som om kroppen gick in i en andra andning. Löpning gick lätt o tempot sänktes från dryga 6 min till 5:30. Benen kändes pigga och allt bara rullade på.

Tid 59:50

Intervall 6



Kände mig lite orolig för att springa helt ensam i mörkret så jag smsade Marie o frågade om hon kunde tänka sig en liten cykeltur så här på lördagkvällen. Fick med mig hennes man Jonas istället o vid 21 mötte han upp.
Vad mycket lättare det var att springa med sällskap. Tempot gick inte så fort, men löpningen kändes riktigt stabil o kontrollerad. Visst var jag lite trött, konstigt annars, men inte så det störde.



Jag gick stadigt runt 6:30-tempo hela vägen, kändes lagom lugnt, men den sista km kände jag mig så pigg o stark att jag ökade tempot till 6:00-tempo. Fick verkligen en "Runners high" och den stannade kvar i kroppen.
Jonas erbjöd att cykla med även nästa intervall och jag kände mig verkligen sugen på att springa alla åtta.
Jag kände mig pigg o stark, men hade en del känningar i vänster knä. Det avgörande för att avsluta efter denna intervall var ändå att jag skulle vara ensam hemma med 5 småbarn dagen efter och skulle jag köra alla hade jag fått max 1-2 timmars sömn innan de vaknade och det hade varit för tråkigt för dem om jag hade lagt mig o sovit mitt på dagen o jag hade inte orkat hålla mig vaken en hel dag till.

Tid 1:05:16

Totaltid 60 km blev 6:05:14

Summering:
Vilken helkul idé o vad roligt det var att göra detta som en gruppaktivitet. Som mest var vi 6 st som sprang ihop varav 5 st samlades hemma hos mig mellan intervallerna o duschade, käkade, stretchade o tjöta en massa löpning!

Det var en intressant odör som spred sig i hela huset redan efter första intervallen.
Och när jag öppnade torktumlaren efter en vända med allas underställ slogs jag av en kommetar från filmen Nemo där hajen säger: - Åååhhh, vilken doft!!

Själv kände jag mig otroligt nöjd med min prestation, speciellt det faktum att jag kände att jag hade klarat de sista två med.
Jag ser redan fram emot nästa gång, detta var en riktig hit!