Ultrabitch

+29 och stormbyar.
Sugen på lite sightseeing gav jag mig av österut mot Kalo Nero. Det kändes hemskt varmt så här på eftermiddagen, men jag såg ändå fram emot en tur. Jag tog med mig tre flaskor i vätskebältet, skulle ju ändå ine springa så långt.



Det första som slår mig är det intressanta landskapet, kargt till stor del men överallt ser man ändå olivträd och en massa andra odlingar. Och sen berg, berg, berg och havet såklart. Jag springer utefter kusten, vilket är jättevackert förutom att det blåser hemskt mycket denna dag.



Jag börjar få slut på vatten redan vid 4 km!! Det är så otroligt varmt och det är man inte direkt van vid. Men jag bestämmer mig ändå för att ta mig till Kalo Nero, det är ju inte så långt kvar och det kanske går att köpa en flaska vatten där?

Kalo Nero visar sig inte vara värsta metropolen, utan bara ett par ruckel till hus.



Nu har jag sett det iallafall och vänder tillbaka mot Makriagalos.

Jösses, vad tungt det går. Jag är så varm och törstig så jag tror jag ska kollapsa. Tungan känns som sandpapper. Jag får kämpa och kämpa, speciellt sista km, men till slut kommer jag tillbaka till hotellet så jag kan kasta mig över vattenbehållaren.