Ultrabitch

Idag stod det sightseeing-långpass på schemat. Jag gick upp hyfsat tidigt (iaf i jämförelse med andra dagarna här) och käkade frukost, packade med vatten, pengar och GT-tabletter. Sen la jag mig på sängen och sträckte ut mig några minuter innan jag gav mig iväg.

Planen var att springa till Ierapetra med en avstickare upp till ett vattenfall.
Då det skulle bli minst 30 km och tempen redan tidigt på morgonen var +30 så tog jag det lugnt redan från början, gick i uppförsbackarna och stilla jogg resten.

 

Utsikten på min högra sida.

 

Å min vänstra.

 

Jag joggar på i sakta mak och det känns underbart att komma ut på en längre utflykt. Men det är väldigt varm och jag känner viss oro att det ska bli för varmt.

Den ena badviken avlöser den andra och vattnet ser väldigt lockande ut, samtidigt som jag vill spara badandet till efteråt. Det intressanta är att det är helt öde på de flesta stränder, vilket lockar ytterligare till lite naket sol och bad på egen hand. Men nu är det löpning som gäller o inget annat.

 

Efter 7 km kom jag till Agios Panteleimon. En liten "by" bestående av tre tavernor och något enstaka hus, som ligger precis i en bukt med turkost vatten och en ljuvlig sandstrand. Jag har vid det här laget slut på vatten och hade räknat med att det skulle finnas små affärer längs vägen, men inte heller här finns något vatten att köpa, utan allt ser igenbommat ut. Men det är bara att fortsätta springa, förr eller senare måste det väl finnas nånstans jag kan proviantera.

 

Vägen gick runt alla dessa små byar i dalarna, så först sprang jag inåt landet en bra bit innan jag kunde springa utåt kusten igen. Vägen syns på andra sidan dalen, fågelvägen ett par hundra meter, men i själva verket ungefär 2 km.

 

 

Enligt guiden skulle avtagsvägen till vattenfallet komma efter ca. 10 km, så vid 9 km börja jag kolla någa efter en sån träskylt som det ska vara.

 

Efter 10 km kom jag äntligen fram till en liten supermarket och köpte en cola och en stor flaska vatten. Jag dricker en hel del och fyller upp flaskorna i bältet med, men det är ändå över halva flaskan kvar o jag vill ju inte kasta det då jag inte vet när jag kan fylla på igen. Så jag bär med mig flaskan.

Men jag är hemskt svettig även om händer och det är inte jättesmidigt att bära på en 1,5 l flaska när man springer. Så jag kommer på ett sätt att frakta med mig flaskan utan att direkt besväras av den.....

 

Jag är med.......... pet-flaska!

 

Efter 13 km inser jag att jag måste ha missat avtagsvägen till vattenfallet, riktigt synd, men jag har ju iaf besöket i Ierapetra att se fram emot och alla underbara vyer tills dess.

 

Ferma är en lite större by och väldigt utspridd. Inte jättemycket affärer och hus utan något enstaka bara, men allt är utspritt efter en lång raksträcka som är någon km. Väldigt ocharmig är den iaf.

Nu är det hett vill jag lova!! +34 och stekande sol.

 

Strax efter jag lämnat Ferma ser jag en träskylt och blir så jätteglad. Jag har inte missat vattenfallet!!

 

Så jag ger mig in på grusvägen som leder upp till vattenfallet.

 

Jag är helt ensam de första två km, men det är en fantastisk natur, gröna buskar och otroligt vackra blommor längs bäcken som rinner ner utmed vägen.

 

Efter 2 km kommer jag till en liten stig med en skylt som säger att det är 730 m kvar till vattenfallet. Precis som jag ska ge mig in på stigen möter jag ett äldre par som just kommer ner från vattenfallet.

 

 

Snacka om exakt mätning! Undrar om den stämmer och framförallt HUR har de mätt? Men tanke på att en

 

Från att ha sprungit på en grusväg kommer jag nu in på en smal, brant stig som inte finns en chans att det går att springa på. Bitvis är det t.o.m. svårt att gå, så det är tar en stund att ta sig de sista 700 m. Denna lite trixiga bit avslutas med att man måste gå i en gammal vattenränna, det är smalt och ca. 2-3 m över marken och jag som får sån svindel.

 

 

 Så nådde jag fram till vattenfallet och det var annorlunda mot vad jag trodde men på inget sätt sämre. Ett högt vattenfall, minst 30 m, ner mot ett litet utrymme i bergen. Luften var otroligt frisk och det var som ett lätt duggregn som spred sig runt vattenfallet. Jag gick ner i vattnet och tvättade av mig, smakade på vattnet och det var kallt och gott. 

 

 

Jag har aldrig känt mig så uppfriskad innan, både kropp och själ kändes renade, och det var med ett glatt sinne och sval kropp som jag gav mig av neråt igen. Vilken upplevelse!!

 

Nere på vägen igen stannade jag ganska snart för att köpa en cola och mer vatten. Men jag stannade inte och drack för nu hade jag haft en paus vid vattenfallet och var ivrig att komma fram till Ierapetra. Så jag matade på så gott det gick, men kroppen började kännas ordentligt trött och sliten i värmen och benen blev allt segare.

 

När jag till slut fick syn på Ierapetra efter en knapp timmes malande så  kände jag mig helt överlycklig och lättad. Jag var hemskt trött och kroppen kändes sliten.

Stranden vid Ierapetra är otroligt lång, men nästan inget folk på hela vägen. Nackdelen då att vägen går precis bredvid och den är ganska trafikerad.

 

Jag hade läst på om Ierapetra innan och det skulle vara en gammal fin stad, men den delen jag såg var nyare och högst ocharmig. Det var trångt, mycket trafik och tråkiga byggnader.

 

 

Strandpromenaden är trevligare, men väldigt turistig.

 

Jag köpte mig en liten påse chips och en vatten som jag satte i mig. Sen gick jag ner till stranden för att ta mig ett dopp innan jag tog bussen tillbaka till hotellet. När jag tar av mig skorna och ställer mig barfota på stranden känner jag vilka blåsor jag har under fötterna. AJ!

Än värre när jag går ner i vattnet och känner hur hela rumpan börjar idiotsvida! DUBBEL AJ!!

Sömmarna på trosorna har gett mig skavsår på hela skinkorna och mellan benen. Jag badar ju i löparkläderna så det fortsätter svida idiot hela tiden. Folk tror nog jag skitet ner mig där jag går runt som en cowboy.

 

Jag hade sparat en karta i min iphone så jag skulle hitta till busstationen. Problemet var bara att det fanns inga gatuskyltar nånstans, då är det inte lätt att hitta rätt. Försökte stoppa den ena efter den andra för att fråga om vägen, men ingen kunde/ville prata engelska. Till slut träffade jag en ung kille som visade mig vägen.

 

Så blev det bussen tillbaka till Makriagalos.

 

Väl tillbaka på hotellet fick jag mig TVÅ kalla välförtjänta öl!

 

En dusch och middag, sen var jag fit for fight igen och satt och drömde om nya utflykter över en IC.

 

Livet är HÄRLIGT!!