Ultrabitch

Då var det dags att upprepa förra årets skojiga event Skatås All In. IK Jogg var arrangör i år och jag hade inhandlat en massa mat, sportdryck och snacks till alla deltagare.

10:00 Samling vid Skatåsstugan. 41 löpare hade hittat hit, både rutinerade ultralöpare och de som bara tänkt köra en eller ett par av distanserna.



18 km-slingan: Vi gav oss av i två olika grupperingar, en lite snabbare och en långsammare. Jag valde den långsammare då jag vet att jag är en kass terränglöpare plus att det ju bara var en vecka sen Stockholm marathon.
Sålänge vi var ute på grusvägen så fick jag försöka hejda mig hela tiden för att tempot inte skulle vara för högt för gruppen. Sprang och tjötade om Lappland Ultra med Jennie, men så snart vi kom ut i skogen på stigarna så sjönk mitt tempo kraftigt och jag hamnade sist i gruppen. Tur Jennie delar mitt terränghat så slapp jag iaf vara ensam om det. Tacka vet jag att springa på platta backen.
Efter bara några km kände jag mig ganska seg i kroppen och börjar toksvettas. Jag börjar undra vad som är fel, sjukdom på g eller vad? Men så minns jag att jag bara käkat omelett till frukost och hade behövt lite kolhydrater i kroppen innan jag sprang. Jag fick i mig en GT-tablett direkt iaf, men dumt att göra en så miss.  

Vi hade bara kommit en bit in i skogen när Henri kom haltande till mötes, han hade vrickat en fot.

Vi kämpade på genom skogen, över rötter, pölar o skit, men stämningen var underbar och vi hade så himla kul.


Det var otroligt skönt att komma ut på slinga igen och vi gav oss tillbaka till stugan för lite snabb påfyllning innan vi gav oss av igen. Jag kände verkligen av näringsbrist så jag passade på att dra i mig både en banan och lite Kexchoklad.

Åttan: Kände mig fortfarande seg av att ha ätit för dåligt, men förvånansvärt nog hade jag inga känningar av att jag sprungit maraton veckan innan. Det var inget rasande tempo vi höll, men vi tuggade på, åttan är ju lättsprungen och snart var vi åter i stugan och redo att sätta i oss lite lunch.

10 km-slingan: Efter att ha pausat en stund kändes kroppen riktigt seg att få igång igen. Det skulle ju vara mer terräng nu och jag insåg att det var läge att gå i uppförsbackarna. Efter en stund splittrades gruppen jag startat i upp och det var jag Håkan och Marie som slog följe. Jag gick i uppförsbackarna så de sprang ifrån mig, men i nerförsbackarna kom jag ikapp igen.

Det dröjde inte länge till innan Håkan också började gå. Marie däremot fortsatte tugga på i samma tempo.
Jag är full av beudran för Marie och hur hon genomförde Skatås All In! Det krävs mycket att ligga och tugga i samma tempo oavsett terräng, och om det går uppåt eller neråt.


Sista km var sååååå sega och det kändes som att jag aldrig skulle komma i mål, men jag hade bra stöd av Håkans sällskap och vi pressade oss till en spurt på slutet.

När vi kom in till stugan igen så väntade tre av barnen där ihop med mormor och morfar.


Femman: Jag var så hemskt trött nu, insåg att det var maran som kändes av trots allt och jag hade värk i varenda muskelfiber. Men nu skulle Tilda följa med och det peppade ytterligare.
Tilda kämpade tappert på men det är ganska kuperat och vi gick i uppförsbackarna, vilket passade mig bra. Det kändes som att vi aldrig skulle komma tillbaka, men så helt plötsligt var femman slut.

2,5 km: SISTA slingan!! Nu följde Signe med, vilket kanske inte var så genomtänkt. Vi varvade gå och jogga, men hon ville hålla handen nästan hela tiden och det var hemskt jobbigt med tanke på vad trött jag var.

MÅÅÅÅÅÅLLLLLLL!!!!!




Tröttare kan ingen vara, men jag var otroligt nöjd med min insats och att jag tog mig hela distansen. Nu blir det VILA för jag har ont i varenda muskel och känner mig totalt utmattad.

Det smakade otroligt gott med grillat efteråt och mysigt hade vi.