Ultrabitch

Jag, Michael och Tilda hade bestämt oss för att springa Sylvesterloppet ihop. Tilda är 10 år och detta skulle bli första gången hon springer så långt som en mil. Tilda är ordentligt nervös innan loppet och jag är nervös för henne med. Jag vill ju att hon ska få en bra upplevelse och tycka detta är kul. Vädret bidrar väl inte direkt till nån positiv upplevelse, med regn och några få plusgrader.

Vi ställer oss ganska långt bak i startleden ihop med Bodil och hennes son.

 

Så går startskottet och vi skuttar lugnt iväg. Vi försöker hålla ett tempo strax över 6-min, vilket känns bra. Tilda tar lite att dricka varje km, en klunk sportdryck och en vatten. Km rullar på och vid 4 km blir vi omsprungna av ledaren!! Helt sjukt vad fort vissa springer!!

 

Vi kommer så fram till varvningen, Tilda tycker allt känns bra, lite trött i benen är hon men inte farligt. Nu börjar vi springa om den ena efter den andra och folk tittar storögt på Tilda, hajar till och sen ropar till henne att hon är jätteduktig.

 

Vid 7 km springer vi om en kille som är i min ålder, men han tar rygg på oss och hänger på. Vid 8 km börjar han prata lite med oss, förklarar att han behöver en rygg att hålla för han är så trött.

Skrattar åt honom och frågar hur det känns att ha en 10-åring som hare!?

Han verkar tycka det är lite komiskt med, men när jag säger att hon kommer slå honom på spurten ser jag att tävlingsandan slår till hos honom. En utmaning!!

 

När vi svänger ner mot Heden ökar Tilda steget ordentligt, killen hänger på typ 100 m, men sen låter han som han håller på att dö och jag säger till honom att han nog bör slå av på takten. Han håller villigt med!

 

Tilda spurtar resten av vägen mot målet och springer in på 1:02!!!

FANTASTISKT!!!

 

Efter loppet kommer killen fram och gratulerar Tilda till vinsten i spurtstriden och tackar för draghjälpen.

 

Vi hade alla tre en jättekul dag och detta får definitivt bli en tradition!