Ultrabitch

Jag hade haft lite ont i underbenen de sista dagarna innan det var dags att åka upp till Stockholm och jag tvekade in i det sista huruvida jag skulle åka upp överhuvudtaget. Men jag bestämde mig kvällen innan att jag skulle åka upp och sen fick det bära eller brista.

9:00 Alla samlades vid starten och jag valde att ställa mig sist. Det var blandat de som skulle springa 26 km och de som skulle ta 50 km.

 

Jag startade väldigt lugnt och började jogga iväg. Ganska snart kom vi till målet för Lidingöloppet och då startade de första backarna. Jag började prata lite med två killar och efter vi pratat lite kom det fram att den ena av dem bor i Loo utanför Alingsås. Världen är bra liten!

Jag körde på i väldigt lugnt tempo och unnade mig att stanna och fota lite då och då. Vädret var helt underbart och omgivningarna fantastiska. Jag bara njöt av livet!

 

Kilometerna plockade på och killarna och jag slog följe lite då och då innan de stannade för att ta en kisspaus och jag sprang vidare.
Nu började det gå rakt upp en bra bit och upp i ett bostadsområde där banan gick in under ett av husen. Inte mycket publik men funktionärerna hejade på.

 

Efter bostadsområdet gick det nerför igen och efter en stund dök killarna upp FRAMFÖR mig!? De hade tydligen sprungit fel och tagit vägen längs vattnet.

 

Jag fortsatte mala på och vi sprang bl.a. förbi en slalombacke där det fortfarande låg snö :-O Kroppen kändes väldigt bra, men jag tog det lugnt och bara matade på. Löpare runt mig började bli trötta nu, speciellt 26 km-löparna och jag försöker peppa flera att de inte har långt kvar nu.

 

Och plötsligt är vi tillbaka vid Lidingövallen igen där 26 km-löparna viker av mot mål medan vi springer vidare. Där ser jag Leilah som hejar på och tar ett kort på mig. Vad kul med nån man känner!!

 

 

Jag får en extra kick av det och det faktum att vi nu passerat hälften och ökar tempot ordentligt. Benen bara pinnar på och jag springer om den ene efter den andre och det känns fantastiskt bra.

 

I ungefär en mil håller mitt högre tempo, sen börjar jag sakta känna av smärtan i mina underben igen och sänker tempot. Känner mig inte direkt trött, bara lite och det förvånar mig.

 

Kommer ikapp två killar som jag växlar ett par ord med innan jag försvinner vidare, de kommer ikapp mig igen efter en stund och springer ifrån mig. Undrar vem som håller mest ojämt tempo, de eller jag?

När jag springer ner mot Lidingöloppsmålet är målet nära och det är dessutom ganska häftigt att springa där nu när det knappt är nåt folk. Jag ser en av killarna jag nyss pratat med och bestämmer mig för att försöka springa om honom innan mål. Precis innan vi ska springa in på Lidingövallen så är det väldigt konstigt skyltat och vi blir stående lite tills det kommer en löpare till som vet hur vi ska springa in mot målet.

 

Jag gör sällskap med en av killarna in mot mål, men han är jättetrött och trots att jag springer ganska lugnt kan han inte hänga på riktigt.

 

 

MÅL!!

 

Resultat: 5:43:53

Plats 26/48 fullföljande