Ultrabitch

Efter att ha varit förkyld hela veckan var jag tveksam om jag skulle starta. Mådde bättre på fredagen, men på lördagen kände jag mig trött och hängig. Beslutade mig för att åka till starten och iallafall hämta ut min nummerlapp och kolla läget.

 

Väl där var det en härlig stämning och jag träffade en massa bekanta ansikten. Efter lite rådgörande med några av dem beslöt jag mig ändå för att starta men hålla koll på pulsen och om den var för hög så skulle jag bryta efter 2 km. 

 

12:00 Starten går! Jag har ställt mig längst bak så det tar en stund innan det händer något och ledet rör sig sakta, sakta iväg. 

 

 

Första biten är väldigt lättsprungen på grusväg och jag håller ett bekvämt tempo runt 5:30, kollar pulsen men den är precis som vanligt så jag slappnar av och allt bara rullar på och känns underbart. 

Kommer då på att jag inte kollat upp nåt inför loppet, räknade väl inte med att kunna starta så det var ingen idé. Inser att jag har inte en aning om hur långt loppet är och om det finns vätskekontroller och isåfall hur ofta. 

Två killar springer bredvid mig och pratar så jag passar på att fråga dem. 18,6 km är det enligt dem och min reaktion är bara, VAD KORT!, jag trodde det var runt 20 km. Ja ja, det blir nog bra. 

 

Efter några kilometer kommer vi in i skogen och springer på stigar och det kommer även en liten "vägg", vi har kommit ca. 5 km och alla runt mig verkar redan ha problem med stigningen och jag GÅR förbi flera.

Vi springer mycket på smala stigar och jag har svårt att springa förbi de framför, men försöker passa på när tillfälle ges. 

 

Vid 7 km kommer den berömda uppförsbacken och även här går jag förbi flera stycken. När vi kommer upp verkar de flesta vara helt slut och ställer sig och lutar mot träd och flämtar. Jag är också lite andfådd, men inte mer än att jag tar en mugg vatten i farten och börjar jogga iväg. 

 

För varje kilometer verkar det gå långsammare och långsammare för dem runt mig och det är inte lätt att komma förbi. Några enstaka kliver åt sidan och släpper förbi mig när de märker att jag flåsar dem i nacken men de flesta får jag försöka springa förbi när det blir tillräckligt med plats. 

 

Det är en underbart härlig dag med vackert väder och skogen är helt magisk! Synd att jag inte kan springa och se mig omkring så mycket utan är upptagen med att se vart jag sätter fötterna. 

 

Vid 12 km verkar de runt mig tvärkrokna och de flesta går. Men en bit är det bredare väg så lätt att springa om. 

Det kommer en bit trail till innan vi kommer ut på asfalterad väg. Jag rullar på bra och känner mig i kontroll även om jag känner en del "efter förkylning-matthet". Jag fortsätter springa om den ena efter den andra och det känns riktigt bra även om det kanske säger mer om hur dåligt de runt mig tränat inför detta då de verkar helt slut.

Hade tänkt ringa min dotter som står i målet när skylten med 17 km kommer, men har inte sett nån skylt sedan den med 15 km. Kollar ner på klockan och blir ruggigt förvånad när den visar på 17,7 km. Hur försvann de kilometrarna så fort. Får upp telefonen och ringer dottern samtidigt som jag springer om ytterligare en löpare. 

Vi springer över en åker och in en sista bit i skogen. 

 

När jag har typ 2 meter stig kvar innan jag kommer upp på grusvägen snubblar jag och går i  backen med en duns som definitivt givit utslag på Richterskalan! Jag slår i ena knät och händerna rejält, men även ena höften. 

Jag kommer upp ganska snabbt igen och börjar springa samtidigt som jag borstar av mig. 

 

Uppför sista backen innan man kommer in på Sjöviks IP joggar jag om en man. Jag hejar på honom och säger att nu får han kämpa på, bara några hundra meter kvar. Hans svar, -Jag tar dig på upploppet! 

När jag svänger in på gräsmattan ser jag honom mycket riktigt i ögonvrån och han närmar sig. Jag ökar tempot rejält och är nära att springa på ett litet barn som kommer gående rakt över banan. 

 

Självklart tar jag ut segern i förskott och tänker att han aldrig kommer i kapp mig nu, men plötsligt dyker han upp precis bredvid mig. Vi ökar båda tempot, ingen vill förlora och springer över mållinjen exakt samtidigt. 

Riktigt KUL upploppsstrid!!