VårRuset 8/5 20121
Nu skulle jag dock delta ihop med några kollegor och fikakorg skulle vi få, så det kunde vara trevligt tänkte jag.
Jag hade två mål med loppet, komma under 20 min och att slå chefen Helen.
Vi skulle starta ihop och klättrade över staketet för att komma så sädär lagom långt fram, typ femte ledet.
19:00 Starten gick och Helen drar iväg i ett jädra tempo, under 4 min, men jag tänker inte släppa henne ändå utan jag hänger på. Första km avverkas på 4:24 och då släpper Helen. YES, tänker jag, och känner mig stärkt trots att jag känner att tempot är för högt.
Vid stigningen upp mot Slottskogsvallen sänker jag tempot ordentligt, det känns i benen nu att mjölksyran börjar komma. Men jag biter i och springer på så gott jag kan.
Efter 2,5 km kroknar jag fullständigt, så mycket mjölksyra i benen att de bara inte vill lyda längre. Tredje km avklaras på pinsamma 5:23.
I sista backen är det så nära att jag börjar gå, men jag fokuserar och tvingar kroppen uppåt och framåt och till slut tar backen slut och jag når krönet. Kollar på klockan, som står på 19:00 minuter, det kan gå om jag spurtar allt jag kan.
På darriga trötta benen lyckas jag dra upp tempot ordentligt, och jag är så grymt fokuserade att inga andra tankar finns i huvudet än att SPRINGA och springa fort. Men målet är för långt borta så trots att jag springer allt jag kan så kommer jag inte under 20 min utan slutar på 20:07. Nöjd ändå med att jag avslutar i 3:49-tempo.
Med tanke på att jag sen i september inte tränat så värst mycket och dragits med skador, sjukdomar och annat, så kan jag väl inte ha så stora förväntningar på att kunna prestera kanontider, men med tanke på vilken form jag var i i somras så känns det surt att börja om nästan från början. Jag kom inte sist iaf och chefen vann jag över med ca. 20 sek. Alltid nåt!
SÖT del 2 24/4 2012
Jag gick ut lugnt idag med, men lite starkare än förra veckan. Efter första långa stigningen kände jag mig ändå ganska seg. Pollen har börjat ge mig ordentliga besvär nu och det är ganska tungandat.
Jag springer bakom en tjej som jag passerade förra veckan, men idag springer hon mycket bättre. Jag bestämmer mig ändå för att jag SKA springa om henne. Trots hemskt sega ben och tung andning lyckas jag iaf ta mig förbi.
Jag gör mitt bästa för att hålla ett jämnt tempo och det känns som jag lyckas ganska bra, trots att jag är trött.
Uppför sista biten in mot mål försöker jag spurta lite så gott det går och jag är helt slut när jag springer i mål.
SÖT del 1 17/4 2012
Det blev några gåpauser i de värsta backarna och det var inte bara för Michaels skull, jag tyckte det var hemskt jobbigt med. Efter 2,5 km sprang vi iaf om en tjej till och det kändes bra att veta att jag iaf inte var sist.
Efter 3,5 km ville Michael gå igen, medan jag kände att jag började komma igång lite, så jag ökade tempot och sprang ifrån honom.
Sista biten gick väl hyfsat iaf, men det blev ändå ANTI-PERS!! Gjorde min absolut sämsta tid på SÖT, med flera minuter t.o.m.
GöteborgsVarvets premiärbana 14/4 2012
8:00 Ger sig hela det långa tåget iväg, vi är bra många fler än när jag var med för två år sedan. Kul att så många hänger på.
Jag träffar direkt på Erik och vi slår följe och springer ikapp Michael som hunnit iväg en bit före medan jag stannat och fotat. Vi sprnger och tjötar om ditten och datten, inom kategorin löpning då såklart, och kilometrarna rullar snabbt på.
När vi kommer upp vid Linnéplatsen får jag syn på Claes så då börjar vi tjöta, har ju inte träffat honom på så länge så det är kul att träffa honom igen. Börjar sen prata med Anders, som jag inte träffat innan men messat med på jogg.se. Så roligt att lära känna nya människor.
Vid det här laget börjar det regna, lite lätt till en början, men sen tilltar det ordentligt.
Håkan springer ikapp mig och vi slår följe. Det känns tungt i kroppen och andningen gör sig påmind med. Jag är inte i den form jag var i somras och det känns att jag inte tränat något kuperat alls för minsta lilla motlut och jag blir andfådd.
Ungefär halvvägs blir det vätskekontroll, men det regnar ordentligt så det tar inte alls långs stund innan tåget sätter fart igen.
Det är en helt fantastisk stämning trots det dåliga vädret. Partykänsla, men utan alkohol och löpandes.
När vi är mitt på Göta älv-bron känner jag hur det börjar gunga under fötterna! Vilken läskig känsla!! Vi har fått bron i gungning och när jag kollar upp på ett signalljus på en stolpe ser jag att det svänger kraftigt fram och tillbaka.
Genom Nordstan är ändå bäst!! Alla sträcker på sig lite extra, ökar steget kraftigt och där står en massa människor och gapar när 400 pers kommer springande genom Nordstan.
Alla uppskattar inte vårt tilltag att vara ute och springa så här, men de flesta hejar på och verkar tycka det är en kul grej.
När vi kommer bort till Ullevi däremot är det en billist som inte uppskattar alls när vi kommer springandes över vägen. Han ger sig på att försöka köra rätt genom folkmassan mäkta irriterad, men får vackert vänta tills vi passerat.
Vid nästa väg kommer samme man igen och ska ta sig förbi. Än en gång får han vänta, men det är tydligt att han inte alls uppskattar det och försöker köra ändå.
Då vi passerar en tredje övergång, kommer samma man efter IGEN och då bryter ett kollektivt asgarv ut. Den stackarn kunde inte valt en sämre tid och plats att vara stressad på.
Väl tillbaka på Heden har det slutat regna, vi smaskar i oss varsin Kexchoklad och sen är det dags att dra sig hemåt efter en toppenmorgon. SÅ kul vi haft!!
SÖT del 4 13/9 2011
Kroppen ville bara inte idag, benen var tunga hela vägen, det var lerigt och halt.
Vid två tillfällen utmed banan låg det stora träd rätt över vägen.
Och tillråga på allt gick mitt skosnöre upp.
Verkligen inte min dag idag. Nåja, det som inte dödar härdar sägs det ju ;-)
Lindholmenstafetten 6/9 2011
För första gången på typ 20 år skulle jag springa en stafett. Jag blev dessutom utvald till IK Joggs bästa lag, det lag som skulle ta medalj var det tänkt. Det stod mellan mig och Mina, men min dagsform var lite bättre denna dag så det blev slutligen jag som skulle springa. Snacka om att jag hade prestationsångest!!
Jag skulle iaf springa första sträckan och gick ut riktigt hårt direkt. Först 400 gick i 3:59-tempo.
Men kullersten och betong var inte snällt att springa på, det kändes i fötter och knän. Jag sprang för allt jag hade, men efter ungefär halvvägs låg jag ganska ensam och det blev lite "tråkigt" att springa. Jag låg ju grymt nära max och då behövs nån att springa emot. Kom ikapp ett par tjejer och då fick jag lite bättre fart, och gick om.
När jag bara hade några hundra meter kvar hade jag åter tappat lite fart och blev omsprungen av en tjej. Trodde hon ja, för då fick jag fart igen och lade i högre växeln, sprang om henne och spurtade in till växlingen.
Jag sprang mina 2,5 km på 10:18 och kan i efterhand konstatera att även om jag var grymt nöjd med min insats så hade jag allt kunnat springa liiiiite snabbare och disponerat loppet bättre. Men detta var första gången jag sprang så kort distans och eftersom det blev bestämt i sista minuten att jag skulle vara med hade jag inte hunnit träna på att springa kort och snabbt heller.
Efter alla sträckor var avklarade samlades hela gänget och eftersnackade. Ingen hade en aning om hur det hade gått, men vi var ganska säkra på att ha kommit en bit ner i resultatlistan, sjua trodde någon.
Men vid prisutdelningen ropas vi upp som TVÅA!!! Å med bara fyra sekunder till förstaplatsen. WOW!! Så jag och de tre killarna jag sprang med fick komma upp på scen, krama David Lega, jag blev intervjuad och vi fick fina priser. Kan säga att jag var i chocktillstånd och babblade på utan att veta vad jag egentligen sa. Det var ju mängder med folk som var där och jag fick verkligen blackout av att komma upp på scen så oförberett.
Kyrkloppet 3/9 2011
Jag kände fortfarande av förkylningen jag precis haft, men inget ont i halsen så jag körde ändå.
Jag försökte gå ut ganska hårt, ville vinna ju, men jag harklade o hostade mig igenom hela loppet. Överaktiva slemhinnor o täta luftvägar är ingen hit när man springer tävling. Jag kunde omöjligt hålla tempo med tjejen framför mig så jag fick släppa henne. Jag slet och slet hela vägen och kollade bakom mig efter andra som skulle komma ikapp. Idag var INGEN bra dag och jag är så missnöjd med dagens insats.
Nåja, trots allt var det väl en skaplig tid, men jag är egentligen i bättre form nu så det känns surt iaf. En andraplats blev det idag!
Långpass mot Göteborg 6/8 2011
Denna sköna morgon i augusti var det bestämt att vi skulle mötas vid stationen i Alingsås för att springa till Göteborg. Jag hade lite ont i mina knän så redan innan var jag i valet och kvalet hur långt det skulle bli, men bestämde mig för att låta känslan styra.
Där stod jag då ensam på stationen, det var inte helt bekräftat vilka som skulle komma. Ganska många hade anmält sig men det vet man ju hur det är. Att det skulle bli jag och svågern Martin visste jag iaf.
När tåget rullade in var det iaf två goa löpare med, Stefan Manning och en kvinna jag inte träffat innan.
Vi började så sakta rulla ut ur Alingsås och valde "the scenic route", fantastiskt vad Sverige är vackert ändå.
Under vägen avhandlades allt från skor och strumpor, till lopp och energidryck. Samtalen hade dock en tydlig gemensam faktor LÖPNING!! Jag älskar att träffa andra löparnördar!!
Vi tog det väldigt lugnt denna dag och det blev en och annan promenadpaus, vackra vyer och bara ren njutning.
När vi kom ner till Floda bestämde vi för att ta en matpaus på Floda pizzeria. Det var nog en syn när fyra svettiga löpare kliver in där. Men om ni visste vad gott det är med cola- och pommespaus efter 3 timmars löpning.
Efter detta gottiga rullade vi så sakteliga vidare mot Lerum, där jag valde att kliva av. Det kändes alldeles lagom med 3 mil i benen denna dag. Det var en skön dag med sköna människor och jag kände mig hemskt nöjd!
