Ultrabitch

Målet för dagen var: Ha kul! Inte bli så trött! Ta mig runt på under 2 timmar och hinna se mig omkring och njuta av folkfesten.

I god tid åkte jag och älsklingen, Michael, till starten för att hinna kolla mässan, käka och träffa klubbkompisarna.
Vi hade tur och kom med Ringlinjen till Slottskogen. Det är så mysigt med gamla spårvagnar.



När vi kom fram blev det en runda på mässan och sen var det dags att ta oss till mötesplatsen för att käka våra medhavda äggmackor. Efter en stund dök det upp fler klubbkompisar och det blev lite försnack och fotostund.



Då jag ändå inte skulle springa fort så brydde jag inte mig om så mycket uppvärmning utan bara några hundra meter med Bodil bara för att det var trevligt.

14:15 Startade jag och som vanligt stod jag längst bak för att slippa trängseln och när min startgrupp kommit iväg så började jag jogga. Så härligt att bara ta det lugnt och jag joggade verkligen lugnt o fint genom Slottskogen och kollade på alla människor som samlats.

Tidigt kände jag hur foten/vristen började värka mer och mer, till slut blev det nästan krampaktig smärta. Efter bara två km tänkte jag att detta kommer skita sig och jag kommer inte komma hela vägen.

Efter tre km sprack plötsligt himlen upp och solen bröt fram, med ens blev det riktigt varmt och skönt.
Jag sprang ikapp "Band on the run" och följde efter dem en bit, filmade lite och stannade även till och fotade dem.
Så himla kul idé!



Nu var smärtan såpass att jag var beredd att bryta, men tänkte att först måste jag testa att knyta om skorna, inte för att det kändes som att de satt åt så hårt men jag hade knutit dem lite annorlunda idag. Så fort jag släppt lite på dem försvann smärtan och jag kunde fortsätta. Sprang om "Band on the run" ännu en gång, vilket var lika peppande denna gång.

Upp på Älvsborgsbron gick hur lätt som helst, vilken skillnad det är när man bara "nöjesjoggar" mot att försöka göra sitt bästa och persa.

Km bara flöt på och vips närmade jag mig Nordstan där syrran med familj skulle stå. Martin skulle agera fotograf och lyckades få en bild när jag glatt skuttade förbi.



När jag kommer upp på Avenyn blir jag omsprungen av Niklas som ser grymt stark ut och på nervägen ser jag Zingo som verkar vara helt i sin egen värld.

Det känns ordentligt i luftvägarna nu, jag inser att det var en miss att inte medicinera ordentligt mot allergin, så det är tur att jag inte har nån brådska.

Känslan när man kommer in i Slottskogen är alltid lika underbar och jag bara njuter av alla människor som hejar på och den fantastiska stämningen.

Mål på 1:58:17